Därför äter vi sill på midsommar.

Snart är det dags att duka upp till en riktig traditionsenlig festmåltid. Men varför äter vi just sill och färskpotatis på midsommar? Vad är historien bakom maten? Smaksak reder ut.

Under coronapandemin har nästan ingenting varit sig likt. Nya rutiner har skapats, allt fler har blivit odlingsexperter och hittat nya matintressen. Några har blivit mästerkockar och några har hittat ny matinspiration på olika sätt.  Vad som däremot oftast är sig likt, coronatider eller ej, är våra traditionella högtidsfiranden. Sommaren är på ingång och med den kommer vårt kära midsommarfirande. Midsommarmaten och det uppdukade bordet med läckerheter, har i Sverige i princip sett likadant ut år ut och år in. Varför, kan man undra?

– Man kan säga att det som vi har på midsommarbordet, är saker som kommit dit av en och samma anledning: Det är gott! säger Åsa Holmgren, etnolog på matkult.se.

Varför just sillen står med på inhandlingslistan till midsommarfesten är ingen slump. Från hela landet finns uppteckningar från 150 år tillbaka i tiden, som vittnar om att svenskarna gärna åt sill innan midsommardansen.

– Från början var sillen vardagsmat och fanns ofta saltad och lagrad i de svenska förråden. När midsommarfesten vankades, tog man helt enkelt det man hade i förråden och åt. Ofta blev det just sill, och därför blev det just en tradition, eller något vi förknippar med våra högtider, säger Åsa.

Den nu inlagda sillen vi är vana att ha på midsommarbordet, hade under 1800-talet kallats för ren lyxmat. På den tiden var just inlagd sill något som fanns i de borgerliga miljöerna. De som hade det mindre ställt åt i stället saltad sill.

– Sedan började den inlagda sillen mer och mer bli tillgänglig och fler kunde njuta av den. Men från början sågs den inlagda sillen som mer exklusiv.

Åsa Holmgren är etnolog och jobbar på sajten matkult.se. Foto: matkult.se.

Idag har vi gärna färskpotatis framdukat till midsommarfesten. Men förr i tiden var det inte alltid självklart att kunna servera potatis så tidigt på året. Det gällde att ha turen med sig.

– Just färskpotatisen var ovanlig, då det egentligen är för tidigt för potatis vid tidpunkten för midsommar. Ville bönderna ha potatis på bordet, fick de helt enkelt chansa och rota i jorden för att se om någon potatis hade vuxit fram, säger Åsa.

Midsommarölet var viktigt

Idag är jordgubben det bär som står för 90 procent av bärodlingen i Sverige. Att vi idag står i kö för att köpa de perfekta jordgubbarna till midsommarmåltiden, är någonting nytt. Jordgubben i sig är ett bär som korsats med smultron och uppkom inte förrän på 1900-talet. Därför är ”jordgubbs-traditionen” relativt ny.

– Däremot använde man förr mycket rabarber, då tiden innan midsommar är en lagom skördetid.

Förutom sillen, jordgubbarna och potatisen är drycken framför allt viktigt under midsommarfirandet. Rent historiskt är det ölen som haft huvudrollen på bordet.

– Att vi dricker just öl till maten på midsommar har att göra med att arbetarna på brygghusen var lediga på midsommar. Då var det vanligt att de bjöds på öl och något kallskuret av cheferna. Midsommarölet blev ej grej helt enkelt, och många brygghus bryggde öl just för midsommar.

Varför vi äter som vi äter, och varför sillen och nubben är så viktig för oss under högtiderna är eftersom vi är måna om våra traditioner menar Åsa. Vi tar fram de där gamla recepten som gått i tradition i familjerna och vi njuter av att äta något vi känner igen och förknippar med en festmåltid. Själv är hennes favorit på midsommarbordet en inläggningssill, vars recept gått i arv från sin mormor.

– Mormor Lisas sill står alltid på bordet. Inläggningen är något sötare, men innehåller goda saker som kryddpeppar, rödlök och dill. Den är verkligen min bästa sill.

Text: Kajsa Lecander

Lämna en kommentar