kajsa

Ett gällt och skriande ljud hörs från segelbåtarnas master och ovanför dem, likt en vacker stillbild, flyger en fiskmås. Hon är helt blickstilla. Som om hon fastnat i den disiga skyn. Det kluckande ljudet av de nymålade båtarna gör själen alldeles lugn, fastän lukten av tjära sticker i näsan. Lite längre bort står Janne Bark. Håret har blivit till små lockar som letar sig upp mot mösskanten. Han knäpper sin jacka, över den jacka han redan har på sig.

– Välkommen till Ljungskile, här kallar vi dagens väder gråväderssensuellt.

Gråväderssensuellt. På Janne låter det som om det är precis så vädret ska vara när man ska titta till musselodlingar. Plötsligt är det snabba ryck, vi måste hinna ut innan regnet kommer säger han. Flytvästar knäpps, knopar fläks upp och en motor startar. I en brummande fyrtakt försvinner vi ut mot horisonten.

– Här ska du få se. Här odlas världens snällaste mat, säger Janne.

Längst med havsytan syns ett femtiotal ljusgrå tunnor ligga och flyta. Janne fäster vant en krok i en av tunnorna, som sedan börjar lyftas upp med hjälp av båten M/S Märtas stora vinsch.

– Vi har två riggar här, där varje tunna väger 500 kilo. Mäter vi upp alla linor som är fästa i tunnorna under ytan är det ungefär 2,5 mil lina. Ungefär som härifrån till Göteborg.

Han fortsätter.

– Per meter hänger det ungefär 10 kg musslor, så nästan 200 ton musslor odlas här.

Bit för bit och desto högre tunnan lyfts upp, är det som om en helt ny värld reser sig upp från havets mörka yta. Nu förstår man Jannes fascination.

Ettårig lyxig produkt

När äggen blir befruktade bildas små larver som lever ett följsamt liv. De följer havets strömmar och vågor i ungefär två veckor innan de till slut fäster sig vid en hård yta. Enligt marinbiologen Pierre De Wit, som forskat närmare på musslans liv, kan dessa två veckor i mussellarvernas liv vara spännande att följa.

– De kan färdas väldigt långt, längre än vad man tror. Ett musselägg i Lysekil kan snabbt ta sig ända till Skagerak. Därför kan musslorna breda ut sig på ett otroligt sätt, säger Pierre.

Därför är det inte heller någon slump att musselodlingarna placerats på strategiska ställen som här i Ljungskile.

– Detta kallas för Havstensfjorden och är en så kallad tröskelfjord. Hit in kommer gärna havets strömmar och därför fastnar många musslor här. Med deras byssustrådar som det heter, kan de sedan limma sig fast på repen under tunnorna, säger Janne. 

Byssustrådarna fungerar likt spindelns nät. Med dem kan musslan fästa sig vid något men också strategiskt släppa vissa trådar så att den kan röra på sig. När musslan väl satt sig fast, börjar den sakta men säkert växa sig större och större. Vid ett till två års ålder är de lagom att skörda.

– Väntar man längre än så, blir musslorna för stora och inte så roliga att äta. Sedan kokar man dem. Man vill ha dem så där alldeles lagom stora och bara kunna njuta av dem, säger Janne.

Det gör man också. På restauranger runt om i världen serveras musslor på många olika sätt, men kanske främst som ”moules frites” eller ”moule mariniere”. För en skål med nykokta blåmusslor, en strut krispiga pommes frites och något iskallt att dricka, betalar människor mer än gärna lite extra för.

– Det känns ju väldigt lyxigt med musslor. Vill du laga det själv hemma kanske du får betala 25 kronor för 100 gram musslor. Rent råvarumässigt kanske det låter dyrt, men jämför vi med andra produkter som fisk eller kött så är det inte det, säger Janne.

Har fått dåligt rykte

Janne sänker ner vinschen. Det är dags för den jättelika mussel-kokongen att sänkas ned i havet igen. Under tiden har en fiskmås börjat närma sig båten. Kanske är det samma fiskmås som i morse. Kanske undrar hon vad vi gör. Janne berättar hur han gör.

– Efter skörden av musslorna, behöver vi snygga till dem och titta hur de mår. Eftersom musslor filtrerar fem liter vatten i timmen, är det viktigt att kolla ifall toxiner och annat gift kan finnas i dem.

Det är därför ingen större idé att själv gå ned till strandkanten och plocka sina egna musslor för att äta. Det marina algtoxinet som musslorna kan filtrera i sig, kan bli riktigt farligt för människan. Enligt Livsmedelsverket kan toxinet i värsta fall leda till neurologiska skador.

– Utan att låta för skräckinjagande… Det finns exempel utomlands där folk har dött av att olyckligtvis fått i sig musseltoxinet.

Plötsligt känns musslan inte lika inbjudande att äta längre. I samma stund blir diset på himlen allt tjockare. Jannes ord hade kunnat vara en början på en spännande deckarbok där ett offer hittats mördad av ett lömskt musselgift. Men Janne kontrar snabbt.

– Men man får heller inte glömma att detta testas väldigt noga innan de packas till fiskaffären. Dessutom är det ett naturligt gift som finns i naturen. Det är som när du plockar svamp, du kan äta nästan allting du hittar i skogen, men det finns vissa saker du ska passa dig för.

Toxinet i musslorna är ingenting som känns av smaken. Därför är det svårt att upptäcka giftet innan man väl blivit sjuk. Hur mycket algtoxin som finns i haven, beror enligt Livsmedelsverket på olika geografiska platser och olika tidpunkter. Algblomning som påverkar planktonen som musslorna får i sig kan också gå snabbt från giftig till inte giftig. På så sätt är det marina algtoxinet väldigt oförutsägbart.

– Det är det som är så tråkigt. Man kallar det gift, vilket gör många rädda. Men det är ju någonting naturligt. Jag tycker att man ska fokusera mer på vilken fantastisk matprodukt det egentligen är, säger Janne.

Blå åkrar – grön näring

Som tur är, filtrerar musslan i sig mycket annat än otäckt gift. Tack vare sin smarta filtrering av havsvattnet räddar musslan haven från övergödning och algblomning. Pierre berättar ett exempel på hur musslan kan användas rent klimatmässigt.

– I Irland har man placerat musselodlingar utanför reningsverk. Där kan musslorna sedan filtrera vattnet från utsläpp och gifter. Man kan såklart inte äta dem då, men där fungerar musslorna som ett reningsverk för övergödning och annat.

De fem literna som musslan pumpar i timmen är alltså otroligt viktiga för miljön. Dessutom menar Janne att proteinet av musslan är smartare än allt annat protein.

– Man kan säga att odlingarna är blå åkrar men som ger grön näring. Här får du mycket protein utan att knappt ha gjort något klimatavtryck. I musslor finns höga proteinhalter och kan gott och väl täcka ditt dagsintag, säger Janne.

Själv äter Janne musslor i olika former ungefär två gånger i veckan. På sina restauranger Musselbaren runt om på västkusten, jobbar hans anställda kockar aktivt med att förädla musselköttet. Musslor friteras och serveras i caesarsallader eller blir till puckar i en god fiskburgare.

– Det finns hur mycket som helst som du kan göra av musselköttet. Du kan göra fonder, lasagne, soppor, allt! Det gäller bara att våga.

Långt ner på näringskedjan

Det handlar inte bara om att våga utan också att tänka smart. Pierre berättar att musslan är den marina mollusk som vi i Sverige äter mest, men att detta går att utveckla ännu mer. Här kan man ta inspiration från Kina. Där odlar och testar människor att äta fler marina mollusker såsom snäckor och olika typer av ostron. Det är enligt Pierre ett väldigt energismart sätt att äta. Marina mollusker är självständiga och klarar sig själv. Vid producering av annat protein krävs mycket mer från både jorden, miljön och människan.

– Musslorna är långt nere på näringskedjan. Genom att äta saker som befinner sig långt ner på näringskedjan förbrukar vi inte lika mycket energi. Man brukar säga att tio procent energi försvinner ju längre upp på kedjan vi kommer, därför är till exempel processen för att få en färdig köttbit väldigt energikrävande.

Även Janne är inne på Pierres spår.

– Att låta till exempel grisen äta spannmål, som vi producerar, för att vi sedan ska få oss en köttbit är ganska dumt. Musslan kräver inte mycket från oss, och heller inte av miljön. På så sätt är musslan den snällaste maten. En riktig superhjälte, säger Janne.

Tiden springer i väg. Plötsligt är det som om de mörka molnen på himlen ryter ”ge er i väg nu”. En vind biter tag i båten och den första regndroppen träffar Jannes kind. Det är dags att vända tillbaka. Det är dags för musslor.

Text: Kajsa Lecander

Himlen och havet skiftar i grått, de går nästan ihop i horisonten. Det ljumma regnet dämpar saltdoften en aning. En av Sveriges första tångdykerskor, Karolina Martinson, ställer cykeln vid en badplats. Resten av vägen till udden där Styrsö möter omvärlden får hon bära på ryggsäcken med tyngdbältet i. Förutom några ringar från regndropparna är havet blankt. Men klipporna är våta och hon halkar till. Hon undviker precis att ramla.

– Det är störigt att man måste tänka på var man sätter fötterna. Här brukar jag bara hoppa omkring, men jag vill ju inte halka med tio kilo bly i ryggan, säger hon.

Var kan man plocka tång?

Att visa hänsyn till naturen är något som Karolina och hennes kollegor bland tångdykerskorna i Sverige lär ut när de ordnar kurser. Hon liknar det vid att det är lätt att plocka fler kantareller än vad man behöver och då gör ett onödigt ingrepp på naturen. Huvudsakligen jobbar Karolina på en restaurang i Floda, men just nu skriver hon på en bok om tång och ätliga strandväxter tillsammans med en vän och kollega i branschen. Tidigare har hon varit anställd som tångdykerska och produktutvecklare med fokus på tång.

– Nu när jag har varit med så pass länge så känns det som att man har gjort lite nytta för att det ska gå framåt. Jag har jobbat ganska mycket för att skapa en matkultur och för att få folk att inse att det här är som svampskogen eller bärskogen. Enligt allemansrätten får man ju plocka tång också. Men så är ju folk lite oroliga med vad de kan äta, säger hon.

Man ska inte äta tång som har flutit upp på land. Det är också viktigt att vattnet är i rörelse.

– Det här är en bra plats för att det är öppet hav och att vattnet är strömt. Man ser ju Vinga där borta och sen bara fortsätter och fortsätter det till Danmark.

Faktum är att det inte finns någon giftig tång i Sverige. Karolina vågar inte rekommendera plockning av östersjötång än, även om det verkar som att det inte ska vara någon fara.

Sophie Steinhagen forskar om tång på institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs Universitet. Hon menar att det absolut ska gå bra att plocka tång i Östersjön.   

– Jag skulle inte plocka tång vid stora båtterminaler, men håller man sig borta från hamnar och industrier går det bra i hela Sverige, säger hon.

För Karolina handlar det i grunden om sunt förnuft.

– Vad som är ett dumt ställe ger sig när du börjar se på tången som mat. Då skulle du inte plocka det där. Det känns inte gött liksom, säger hon och pekar mot hamnen.

Bidrar till friska hav

– I jordbruk behöver grödorna väldigt mycket vatten, de behöver gödslas och kräver stora landytor. Tång behöver inte allt detta. Den tar upp koldioxid, producerar syre och nyttjar kväve och fosfor, vilket bidrar till att haven mår bra. Det enda som krävs är solljus.

En del i FN:s globala mål för 2030 är att främja en hållbar hantering av marina resurser, skydda och återställ ekosystemen och främja ett hållbart fiske. Enligt Sophie Steinhagen kan en väg att gå vara att odla fisk, musslor, tång och andra arter tillsammans. Detta kallas ett integrerat multitrofiskt vattenbruk.

Medvetenhet leder till omsorg

Karolina Martinson hasar sig ner mot ett hällkar som ligger nära vattnet. I den lilla pölen ligger rörhinnan och lyser grön. Det är en favorit på många restauranger. Den är finast nu på våren, innan vattnet blir för varmt krabbor och andra djur tar över karet. Senare på året kan man plocka den i öppet vatten. Karolina river av en liten bunt som om hon ansade en liten gräsmatta.

– Det är otroligt populärt om man säljer den till restauranger. Om man friterar den smakar den tryffel och ramslök och blir alldeles puffig. Det är väldigt fint att ha på tallriken, säger hon.

I en liten vik växer det strandväxter mellan stenarna. Karolina går och smakar. Strandkvanne passar med rabarber i bakverk, älggräset smakar Jenka-tuggummi, skörbjuggsörten smakar pepparrot och saltarven är som gurka med lite salt. Hon plockar med sig saltarv, violer och strandkål till middagen. Hon är noggrann med att inte plocka mer än vad hon behöver. Ibland funderar hon på baksidorna kring att hennes mål att ge tång och strandväxter mer uppmärksamhet.

– Vi vill inte bidra till en ny form av rovdrift på naturen. Havet är utsatt som det är och naturen är generellt utsatt på så många olika vis. Detta ska inte bli ytterligare en grej där det blir problem.

Men hon tror samtidigt att en ökad medvetenhet leder till en ökad omsorg.

– Du blir ju ödmjuk inför naturen när du ser den som ditt skafferi. Om du inser att det är här din mat växer så vill du ju ta hand om det.

Gynnsammare lagstiftning för odlare på gång

Om tången ska bli mer än något exotiskt man kanske får på en restaurang måste det ske genom att det börjar odlas mer tång här i Skandinavien, enligt både Karolina Martinson och Sophie Steinhagen.

– Vi äter ju svamp året om, men det vi äter mest är champinjoner för att det går att odla. Vi äter mycket bär men vi köper nog mest bär i en pappkartong, säger Karolina.

Odlad sockertång fick ett erkännande då det för första gången såldes tång på Göteborgs fiskauktion den 25 mars 2021. Men totalt är odlingarna få i Sverige. Den största ligger i Kosterhavet och drivs bland annat som ett forskningsprojekt. Än så länge gör lagstiftningen i Sverige att det inte är helt lätt att starta odlingar, men det kan vara på väg att ändras.

För algodlingar som är större än 3 000 kvadratmeter krävs det i dag tillstånd från länsstyrelsen. Jordbruksverket fick i uppdrag av regeringen att kartlägga hur vattenbruksverksamheter prövas i Sverige. De lämnade under år 2020 ett förslag på att gränsen för algodlingar som undantas tillståndsplikt bör höjas till 8 000 kvadratmeter. De föreslår också att all sorts vattenbruk ska kunna få dispens från strandskyddet, om det behövs för att bedriva verksamheten. Just nu gäller det bara fisket.

– Jämför man så är ju algodling den renaste av alla vattenbruk. Fiskodlingen är ju en riktig skitindustri om man jämför med vad algodlingen någonsin skulle kunna bli, säger Karolina.

Hon tror och hoppas att det snart ska bli enklare att odla svensk tång, så att fler börjar göra det. När Stefan Löfven besökte restaurangen som hon jobbar på tog hon upp det.

– Det var nytt för honom. Att driva igenom det innan miljöpartisterna tyckte han var en rolig tanke.

Drömmar om gnocchi

Karolina drar på gasen till ett stormkök i dörröppningen. Det pyser innan hon tänder på. Tanken var att äta ute på klipporna, men när himlen öppnade sig fick den röda sjöboden i Sandvikshamnen bli tillflyktsort. Det gör inte Karolina någonting.

– Den är så ljuvlig den här platsen alltså. Man kan bara sitta på trappen, det behövs inte mer, säger hon.

Det fräser till i pannan. Hon rör runt gnocchi i smör. Degen har hon piffat till med jordärtskocka och torkad rörhinna. Hon slänger ner strandkålen i pannan och smöret fortsätter att fräsa en stund. Hon rör i lite extra torkad rörhinna i smöret och tar sen fram toppingen. Viol, friterade jordärtskockschips, saltarv och torkade blåstångsblåsor.

– Nu är det klart.

Det är något med gnocchin, den smakar mer än vanligt. Det måste vara umamin. Och så smakar det lite hav. Och tryffel! Strandkålen fick en lagom krispig konsistens efter att ha legat i pannan en liten stund och saltarven bidrar med fräschör. Och salt såklart. De torkade blåstångsblåsorna poppar när man biter i dem, precis som Karolina beskrev, även om hon tycker att de kunde varit ännu poppigare. Man kan ana en lätt syra från violen och den bidrar med vitaminer. Men främst ligger den nog i pannan för att den är så snygg.

Till efterrätt har Karolina lagat drömmar med flingor av sockertång, blad från strandkvanne, tallbarr, enbär och älgört. Det åkte ner en och annan dröm innan huvudrätten.

– Det får man när man är vuxen.

Tångdykerskorna är fortfarande få i Sverige. Snart ska de ha en träff, hela gänget.
  – Det är ju jag, Louise och Katerina. Och Linnea. Sen är det Ten Island och en från Kalvsund tror jag. Vi kanske är runt tio stycken. 

Längst in på Hemköp i Högsbohöjd, förbi grönsakerna, brödet och kyldiskarna, hörs ett annorlunda ljud. Som ett äcklat läte blandat med ett andfått stånkande. 

– Uäääh, jag vill verkligen inte stoppa ner handen i denna påsen, säger Tove Christensen äcklat och tittar med en besviken min ner i sin påse fylld av pantburkar och en ljusgul vätska. 

Tove Christensen är 23 år gammal och studerar på Göteborgs Universitet. Ett stort intresse hon har är matlagning. Hon älskar att testa nya spännande recept och olika typer av kombinationer med alla kryddor som finns hemma i skafferiet. Ett nytt ljud kommer från hennes mun, denna gång låter det mer smärtsamt. 

– Aoooh satan, gnyr Tove och skakar på handen.

– Handsprit och torra händer är ingen bra kombination, fyller hon i efter att ha tittat noggrant på sina händer med små torra sår. 

Billiga alternativ i mataffären

Med sitt pantkvitto i ena handen och den röda korgen i den andra fortsätter hon runt i affären och fyller upp sin varukorg. I korgen finns vitlök, rabarber, frysta ärtor, tre liters plastpåsar och en gul förpackning med citronjuice, formad som en citron. 

– Jag tror väl inte att det är någon skillnad i smaken från citronjuice och riktig citron, men det är mycket billigare iallafall. Sen handlar det väl delvis om lathet också, men smidigt är det!

Med bestämda steg kliver Tove runt på mataffären och vet direkt vilka hyllor hon ska till. Hon strosar inte lugnt runt och tittar efter vad hon vill ha och äta i veckan, utan allt sånt är redan planerat. I mitten av inköpslistan står det med stora bokstäver: GRÖNKÅL. Väl framme vid de höga kyldiskarna står hon och tittar på två olika alternativ av de gröna bladen. 

– Det är lite intressant att grönkålen som är ekologisk är billigare än den som inte är det. Då köper jag självklart den ekologiska. 

När handen är på väg mot påsen stannar hon plötsligt till och får syn på en brun låda i kartong på golvet, något som får henne att göra ifrån sig ytterligare ett ljud. 

– Oooh! Där har vi ju grönkål, säger hon med sin blekingska dialekt som lyser igenom i all upprymdhet. 

Ovanför lådan finns en skylt med texten “Svinn-smart, 10kr”. Tove böjer sig ner för att kika runt i lådan. Med en rynka mellan ögonbrynen hittar hon till slut en påse som får åka ner i kundkorgen. 

– Den här påsen är lite för bra, den har grönkål och massor av annat i sig till billigare pris än vad bara grönkålen skulle kostat. 

“Jag tycker att det är onödigt”

Tove lägger ungefär 1600 kronor på mat varje månad. Men trots den låga summan och att hon har råd att lägga mer pengar på mat känner hon inget behov av att göra det.

– Det enkla svaret på varför jag inte lägger mer är att jag tycker att det är onödigt oftast, speciellt vardagsmaten. Sedan kan jag ibland köpa något som jag tycker är väldigt gott som då blir dyrare, men jag är nöjd med det jag har. 

I en lägenhet på 21 kvadratmeter kan man tänka sig att det inte får plats mycket av ett kök, men i denna studentlägenhet märks det att det bor en matintresserad person som har hittat rätt. Trots lägenhetens yta har hon gott om plats i sin köksvrå där hon både har en rejäl ugn och spis, kyl och frys samt bra bänkyta. 

Med en skeptisk blick öppnar hon upp den svinn-smarta kassen som hon fyndade för tio kronor i den bruna lådan. Långsamt, med ett nytt ljud, lyfter hon upp en liten påse med gröna padrones.

– Uuusch, de var mögliga! 

Några padrones var däremot ätbara och gick att spara. I påsen fanns det även en rutten avokado, fyra ätbara äpplen och en påse grönkål.

– Jag brukar köpa dessa påsar när jag har tid, för det tar ett tag att gå igenom och göra rent allt, säger hon samtidigt som hon noga inspekterar sina gröna padrones för att se om de är ätbara eller inte. 

– Men jag känner mig nästan som en dumpster-människa, som att jag är i någon annans sopor, säger Tove och skrattar. 

När varorna är inpackade är det dags för middag. En måltid som kommer att gå på åtta kronor per portion och ge henne två stora portioner. 

– Jag har picklat morötter tidigare. Till det ska jag göra en guacamole på ärtor och ugnsrosta kikärtor och potatis, säger hon samtidigt som hon avslutar meningen med att slå ihop händerna. 

– Men nu börjar jag bli hungrig, så nu är det dags att sätta igång!

Mammans stora påverkan

Samtidigt som ugnen sätts på 225 grader och potatisen skärs upp i klyftor berättar Tove om hur hennes mamma hemma i Karlskrona har haft en stor inverkan på hennes matvanor. Receptet på att göra guacamole på ärtor är hennes mammas idé. 

– När jag bodde hemma så tänkte jag mer att hon var tråkig som gjorde guacamole på ärtor och inte avokado, men nu förstår jag henne. Men som tonåring är man ju emot allt ens föräldrar gör. 

Toves mamma lärde henne inte bara att göra guacamole på ärtor. Det var även hon som tidigt lärde Tove om vad mat kostade, hur man får ner kostnaderna och att det inte är en självklarhet med fint kött och att alla inte alltid har mat på bordet. 

– Mamma kunde säga att “nu är det lite dyrare kött här så ät med andakt”, och då sitter man som en ängel i stolen och nickar. Sen blir man lite trött på det tillslut, “ja mamma jag vet”, säger Tove och skrattar. 

När Tove öppnar sitt skafferi för att ta fram kikärtorna stannar hon till vid fyra förpackningar av krossade tomater. 

500 kronor under snittet per månad

Men hur ekonomisk är egentligen Tove? Känns hennes mat bara billig, eller är den faktiskt det också? Enligt statistik från SCB la den genomsnittliga personen
25 288 kronor på mat och alkoholfri dryck under hela 2019, vilket motsvarar ungefär 2107 kronor per månad. Alltså ligger Tove 500 kronor under snittet per månad. 

För några år sedan slutade Tove att vara vegetarian, men trots att hon idag tillåter sig själv att äta kött, gör hon nästan aldrig det. Bara ibland om hon vill lyxa till det extra. Detta gör i sin tur att hon kan hålla ner sina matkostnader ytterligare.

– Delvis är kött väldigt dyrt, men sen tycker jag också att köttindustrin är riktigt vidrig, och det vill jag inte stötta. Sen klarar jag mig bra utan kött också, säger Tove medan hon kryddar potatisen och kikärtorna med timjan, salt och peppar. 

Det klassiska tipset om hur man håller sina matkostnader låga är genom att laga mycket storkok som ger många matlådor. Tove däremot, med sitt stora intresse för mat, lagar gärna mat så ofta som möjligt och prioriterar inte många matlådor. Istället har hon annat som håller hennes matkostnader låga. 

– Jag lagar mycket mat själv från grunden, som picklad rödlök, tomatsås, paj och liknande. Så det kan nog vara en anledning till mina låga matkostnader. Jag köper inte mycket halvfabrikat alltså. Sedan gillar jag reklamblad och har alltid det i bakhuvudet när jag handlar och när jag planerar min mat. 

De picklade morötterna som ska serveras till middagen är ett exempel på vad hon gör själv och inte köper färdigt. I butik hade en sådan burk kunnat kosta 16 till 25 kronor.

– Denna ligger nog inte på många kronor. Ättika, vatten, socker och morot, vad kan det bli, säger Tove samtidigt som hon tittar fundersamt på sina picklade morötter och räknar med fingrarna.

– Hmm, kanske sex kronor burken. 

Konsekvenser bakom den ekonomiska maten

Toves livsstil ger inte bara en positiv effekt på hennes plånbok, utan även på miljön. Detta säger Annika Carlsson Kanyama, hållbarhetsforskare på Kungliga Tekniska Högskolan, som har fått ta del av Toves matvanor och val i mataffären. 

– Hon gör två stora grejer som bidrar till minskad miljöpåverkan, och det är att hon drar ner på kött i förmån för baljväxter och minskar svinnet genom att köpa saker från affären som ändå skulle slängas, och det är superbra, säger Annika Carlsson Kanyama och fortsätter. 

– Däremot kan man fundera på vad Tove gör för pengarna hon sparar. Investerar hon dessa i någon hållbar fond eller sparar hon till en dyr resa? Det är något som man brukar kalla för rekyleffekten, att man tittar på hennes totala miljöpåverkan över tid för att verkligen få se hur hållbart det också är med dessa matvanor. 

Annika Carlsson Kanyama lyfter även frågan kring andra faktorer som kan påverkas av Toves val. Exempelvis om hur arbetsvillkoren och löner för arbetarna som framställer lågprisprodukterna påverkas av krossade tomater för fem kronor förpackningen. 

Tove sitter länge och funderar på denna effekt av sina val. 

– Jag stöttar ju det systemet som blir när jag köper det billigaste som finns. Jag vet ju inte hur arbetarna har det eller på vilket sätt råvarorna tas fram, utan det kanske är någon stackars gästarbetare i Italien som sliter röven av sig för noll och ingenting, säger Tove och suckar innan hon fortsätter. 

– Samtidigt är det inte säkert att arbetarna bakom de dyra produkterna heller har det bra ställt, utan att det kanske bara är kvaliteten på produkten som skiljer sig. Men i och med att jag inte äter kött för att jag tycker att köttindustrin är kass så blir det en otrolig dubbelmoral i det egentligen, säger Tove samtidigt som hon lägger in en plåt med potatis och kikärtor i ugnen. 

Annika Carlsson Kanyama kan dock inte själv svara helt säkert på att det finns något samband mellan låga priser och dåliga arbetsvillkor. Inte heller om priset ger arbetarna skillnad i om tomaterna kostar 5 eller 15 kronor per förpackning. 

– Självklart kan det finnas sociala och ekonomiska aspekter på att köpa dessa produkter. Dock tittade jag förut på hur man tillverkar kläder i Asien, och då visade det sig att det var samma fabrik som producerade märkeskläder och H&M-varor. Det var samma kvinnor som sydde, och de fick ingen skillnad i lön beroende på vilket märke kläderna var till. Så jag vet inte om det finns någon sådan koppling egentligen. 

Tove ger ifrån sig kvällens sista ljud. Ett högt stånk, när hon öppnar ugnsluckan och direkt sticker fram huvudet framför den varma ugnen och får ånga på glasögonen. Trots ångan gapar hon stort när hon känner lukten av potatis och timjan som tar sig ut ur ugnen. 

– Detta kan jag leva på om det vore så, säger Tove och äter strax därefter glatt sin måltid för åtta kronor.

Text: Vilma Stockvall