En hjälmbeklädd man balanserar ett flak ägg med ena handen medan den andra är upptagen av hans dotter som otåligt drar i den, de står i kö till en av bilarna bredvid Pernilla Appelquist. Hon driver Åsbackens honung med sin sambo PG och är en av ett 20-tal producenter som ställt upp sina bilar med öppna bagageluckor på Chalmers parkering. Denna torsdagskväll är det reko-ringsutlämning och hon har lämnat ut ett 30-tal honungsburkar. När hon är klar för kvällen kommer det fram en kille i 20-årsåldern.

– Säljer du honung? frågar han Pernilla, som precis ska smälla igen bagageluckan.

– Ja, det gör jag, svarar hon.

– Kan jag få köpa en burk?

– Nej, du måste beställa den i förväg.

Efter en längre diskussion om reko-ringar får han Pernillas visitkort och information om hur han beställer inför nästa utlämning. Reko-ringar i Sverige är ett kryphål i lagen för torghandel då försäljare inte behöver söka tillstånd hos Polisen, detta då alla köp görs upp i förväg genom Facebook-grupper.

Startskottet för reko-ringar hittar man i finska Österbotten 2013 och första reko-ringen i Sverige bildades tre år senare i Grästorp. I april 2021 finns det cirka 230 reko-ringar enligt Håkan Eriksson, som är projektledare för Hushållningssällskapets utveckling av reko-ringar – ett uppdrag de fått av Jordbruksverket.

Nära kontakter är viktiga

Pernilla och PG har sålt genom reko i cirka tre år och har fortsatt även om de har nästan ett 20-tal återförsäljare. Pernilla motiverar det med att hon tycker det är väldigt roligt och den nära kontakt hon får med återkommande kunder.

– Vi brinner för det som är lokalt och närodlat och för att kunna nå kunder i vårt eget närområde. Men också för att när man träffar kunder genom reko kan man berätta om sin verksamhet. Det gör man inte riktigt på Ica eller på Coop eller någon annan butik, säger hon.

En av hennes återförsäljare är Annikas Pärlor som drivs av Annika Karlsson, en gårdshandel som man hittar vid en slingrig grusväg utanför Skepplanda. I hennes trädgård, som luktar vått gräs, finns även sex av Pernillas hundratal bikupor som är utspridda i närområdet. Medan regnet smattrar mot ladugårdsfönstret berättar de att första gången de träffades var på ett informationsmöte med Ale kommun om reko-ringar för cirka två år sen.

– Vi är som ett gammalt gift par idag, säger Annika och båda skrattar till toner av den instrumentala låten Lugna Rum som spelas på CD-spelaren i gårdsbutiken.

Annika står bakom disken och limmar ihop prisskyltar av blompinnar och hårt papper medan Pernilla lutar sig ledigt mot disken. Hon och sambon började som hobbybiodlare 2015 och sedan dess har de startat företaget Åsbackens honung. Första året gjorde de ett kvalitetstest på honungen som visade full pott på kriterierna.

– Då kände både jag och PG att ”det här är vi jävligt bra på”, och så var det lite spännande, säger hon.

Honungen är ett personligt hantverk för paret

Pernilla lyfter ner två honungsburkar från hyllan och håller upp dem bredvid varandra. Den enas ljust brandgula nyans står i kontrast med den beigea. När Pernilla och PG skattar av, vilket är när de tar bort honungen ur kupan, har de redan koll på vilken smak och färg honungen förmodligen kommer ha. Detta är beroende av vilka växter och träd bina samlar in nektar från, där paret håller koll på naturen runt kuporna. De gör även arbetet själva, från att skatta av till att tappa upp.

– Det är när vi smaksätter som vi gör någon form av förädling, annars gör vi ingenting. Så det vi kallar för sommarhonung, ljunghonung och lindhonung innebär att vi har tagit bort vaxet, vi har slungat ut honungen, vi har silat den och tappat den på burk, säger Pernilla.

När de får prata om produkterna och sin erfarenhet vid utlämningarna tror Pernilla att det skapar ett förtroende från konsumentens sida.

– Du kan dina saker vilket också gör att man faktiskt kan visa på sin kvalité. Kvalité är det som säljer, säger hon.

Skillnaden hon ser i kundernas vanor är att äldre som vuxit upp på västkusten köper ljunghonung, med dess kraftiga smak, medan unga köper smaksatt honung för att slippa den.

– Men annars är det jättesvårt att säga just vem som är urtypen av honungsköpare. Mina kunder är egentligen unga, gamla, svenskar och med påbrå från andra länder, säger hon.

Reko-ringarna växte i rekordfart under pandemiåret

I mars 2020 fanns det drygt 160 reko-ringar med 500 000 anslutna Facebook-medlemmar och ett år senare är siffran 230 reko-ringar med 870 000 medlemmar, visar Hushållningssällskapets siffror. Håkan Eriksson menar att den tidigare stabila kurvan för nystartade ringar efter senaste året pekar spikrakt uppåt. Producenter som annars haft hotell och restauranger som kunder har under pandemin sökt sig till ringarna för att kunna fortsätta sälja sina produkter. Han tolkar också tillströmningen av konsumenter som att man börjar vända blicken inåt landet.

– Man började kolla, ”vad har jag nära mig, vad kan jag få tag i när krisen kommer, vad är min supply chain [distributionskedja] i detta?”, säger han.

Pernilla säljer honung genom sju reko-ringar i hennes närområde, en av dem är den på Backaplan som hade utlämning tidigare samma torsdagskväll som Chalmers. Hennes bil står en parkeringsruta ifrån en vinröd kombibil med en yngre kvinna i overall som säljer mejeriprodukter. Kön ringlar sig lång till henne, där kunderna står på behörigt avstånd mellan varandra. En av alla konsumenter som hämtar sina varor denna gråa kväll är Camilla Johansson. Hon fick upp ögonen för reko i vintras genom ett tips från en vän. Ikväll hämtar hon fjällröding, renskav, lammfärs, wokgrönsaker, kantareller och eteriska oljor. Varorna har planerats i en veckas tid.

– Jag försöker testa nya saker varje gång, så den här gången ska jag köpa varmrökt röding uppifrån Norrland, säger Camilla när hon tidigare under veckan sitter på sitt lokala café i närheten av Backaplan.

Handlar gör hon varje vecka och tycker det är ett bra sätt att upptäcka nya produkter – en stor upptäckt var surkål som nu är ett stående inslag hemma. Att hitta spännande råvaror driver henne att scrolla igenom Facebook-gruppen varje vecka och lägga beställningar.

– Det är jättefina produkter, jag gillar mat. Jag gillar att det är bra produkter, det är kvalité, säger hon.

Vissa producenter kan man även besöka för att se deras djurhållning eller odlingar. Camilla uppskattar det och tycker det känns enkelt att kontrollera varornas ursprung. Köpen genom reko tror hon är cirka 20 procent av hennes totala matinköp, men hade velat se det öka. Råvarorna därifrån och från butik behandlar hon på samma sätt för hon vill slänga så lite som möjligt. Hon tror inte att reko kan komma att stå för hela matinköpen då vissa produkter endast kan hittas i butik, bland annat för att de importeras.

– Så det är ju inte så att detta konkurrerar på ett jättestort sätt med Coop på Backaplan där jag brukar handla. Jag kan inte se att det är någon nackdel för butikerna direkt, eller hela det ekonomiska systemet, säger hon.

Matkonsumtionen är ett av många medvetna val

En ensam akustisk gitarr dånar genom högtalarna i det folktomma caféet. Caféets ägare bor också i området och Camilla tycker det är viktigt att stötta lokala aktörer. Sedan tonåren har hon haft ett stort engagemang i vad hon väljer att köpa och stötta, hon menar att konsumtion består av aktiva val där hon vill göra det som känns rätt.

Att mellanhänder inte är delaktiga i reko och pengarna går oavkortat till producenten tycker hon är viktigt.

 – Tjusningen med reko är ju dels att man får träffa producenterna. Man står och pratar med de som faktiskt gör produkten, det tycker jag är helt fantastiskt, säger hon.

Utlämningarna har blivit mötesplatser

Camilla jobbar sedan 2015 som lärare i svenska som andraspråk inom sjukvård för Västra Götalandsregionen. Hon är utbildad språklärare i svenska, engelska, spanska och svenska som andraspråk. Under pandemin jobbar hon hemifrån och känner att reko-ringen fyllt en viss social funktion.

– När man vet vem det är man köper av så är det mycket lättare att fortsätta köpa. Det blir som en slags relation man har med varandra, säger hon och tillägger att hon inte har några planer på att sluta.

–  Det här var precis vad jag hade längtat efter.

Åter på Chalmers parkering plockar Pernilla in det lilla avlastningsbordet i bilen. Hon berättar att det också är viktigt för försäljningen att konsumenten får ett ansikte på henne som producent. Humor gör även att man blir ihågkommen.

– Jag älskar att skoja, ofta får jag frågan om jag jobbar med detta på heltid, då är det klassikern – det är en bisyssla. Det är perfekt i Göteborg, säger hon med ett leende som leker på läpparna.

Text: Tove Christensen