Ett vardagsrum dit alla är välkomna

Månadens krogporträtt: Bar La Lune

Fastän att lokalen är liten så får många plats på Bar La Lune. Restaurangen är som ett vardagsrum där menyn ändras från dag till dag. Oskar Ahlvin, grundare, har bara två önskemål och det är ostpaj och naturviner.

Mellan en blomstrande park och en putsad fasad med stora fönster ligger Bar La Lune. Utanför står byggnadsställningar resta mot väggen, det renoveras. Byggarbetarna står likt lysande vägkoner i sina gula västar och tittar upp mot skyn. Ett skrammel hörs, en träplanka trillar ner med ett slag mot marken. Trots stöket dras blicken mot det som finns bakom, en neonskylt i rött som visar ingången till restaurangen. Dörren står öppen, den nya leveransen mat har precis kommit. Svenska jordgubbar och salladshuvuden sticker upp ur korgarna som väntas bli inburna till restaurangen. Matlagningen är redan igång, det känner man på doften som förstärker matoset som sitter kvar lätt i väggarna från gårdagens middag. 

Bar La Lune entré. Foto: privat

– Kaffe?

Jag hinner knappt sticka fram huvudet innanför dörren innan frågan ställs. Oskar Ahlvin står bakom bardisken och har kaffemaskinen vid sin sida. Han blickar snabbt mot den innan han kollar ner mot bänken igen, han håller på att hacka upp grönsakerna inför kvällen. 

– Om du ska ta så tar jag en jag med, svarar jag. 

Rätt som det är står två kaffekoppar på det glänsande stenbordet intill väggen. Man får inte vara klumpig när man sätter sig där, hyllorna fyllda med vinflaskor är inte något som man vill välta ner. Speciellt inte den där flaskan för tretusen kronor som står på kanten och reflekteras i vinflaskorna på hyllan mittemot. 

Dagens leverans av mat. Foto: Lovisa Briggert
Ett hem

Det är onsdagslunch och Oskar anlände till jobbet för bara någon timme sedan. Så är det nästan alla dagar, klockan tolv måste han vara på plats för att förbereda inför kvällen. Baren öppnar klockan fyra och då ska det mesta vara fixat. 

– Du måste vara här jämt eller? Lite som ditt andra hem?

– Mitt första hem till och med, jag är alltid här, säger Oskar och skrattar. 

Oskar ser Bar La Lune som ett vardagsrum. Det är litet, det ska vara familjärt och vad som serveras kan variera dag till dag. 

– Det enda som vi nog alltid har på menyn är lökpajen. Sen så kör vi lite det som vi känner. Häromdagen åt vi tillexempel piggvar. Otroligt gott, men vi gick nog plus minus noll på det.    

En klassiker på menyn hos Bar La Lune, Paj. Foto: privat
Starten av Bar La Lune

När Oskar öppnade Bar La Lune för tre år sedan var aldrig tanken att det skulle vara ett populärt ställe som alla gick till. Det skulle vara en plats där han fick leva ut sina intressen och kunde bjuda över ett gäng vänner på god middag spontant en kväll. Med erfarenheter från några av de bästa barerna i både Göteborg och Stockholm, vet han mycket väl hur man sätter smakerna. På hans egen restaurang har han möjlighet att experimentera och blanda sina kunskaper med inspiration från resor. 

– Det är så lätt att man kör på ett klassiskt vinnande koncept, men jag tycker det är tråkigt när tre restauranger på raken serverar samma sak bara för att man vet att alla gillar det. Här kanske inte alla gillar allt, men det är åtminstone något annorlunda. 

I lokalen ryms det tolv platser och med tanke på hur tätt borden står är det lätt att känslan där inne mer blir en mysig familjemiddag än en privat sittning. 

– Jag brukar stå och presentera menyn mellan borden och helt plötsligt förs ett samtal mellan de som är på min vänstra och högra sida. 

Ett fullsmockat Bar La Lune. Foto: privat

Konversationerna kan variera drastiskt, kanske är den breda gästskalan en orsak till det. Till Bar La Lune kommer folk i alla åldrar och med alla typer av intressen. En del söker bara ett ställe för att ta ett tilltugg för kvällen, medan andra reser dit för att testa ett speciellt utvalt vin. 

Inne på Bar La Lune. Foto: Lovisa Briggert
Vinleverans

Ett knack på dörren och Oskars kollega kommer in, Erik. Han får knappt upp dörren, armarna är fyllda med kartonger. Att de väger en del är förståeligt, de alla innehåller många flaskor vin hämtade från deras lager. 

– Sammanlagt har vi nog cirka tvåtusen flaskor, säger Oskar när han ser min förvånade min över hur många flaskor Erik har med sig. 

Erik kommer in som en sommarbris, ler av att bara se jordgubbarna i entrén. 

– Svenska?

– Såklart. Ikväll blir det hemmagjord jordgubbsglass, svarar Oskar.  

– Inte så säker på det, säger Erik och stoppar in en jordgubbe i munnen. 

Erik och Oskar när de står bakom disken och provsmakar de svenska jordgubbarna. Foto: Lovisa Briggert

Det finns en risk att jordgubbarna äts upp innan kvällen ens har börjat, men så är det lite med allt som Oskar tillagar. Han gör bara sådant som han själv tycker är riktigt gott och det är nästan av tradition att personal innan öppning för kvällen ska ha en middag tillsammans. Det handlar om gemenskap, alla som jobbar är vänner.

– Förut innan corona när det alltid fanns plats i lokalen, då var det ofta som jag kom in på mina lediga dagar och bara satt och tjötade och tog några glas. Spendera lönen på jobbet liksom, säger Erik. 

Naturviner

Flaskorna som Oskar beställer in är privatimporterade och går inte att hitta på Systembolaget. Dessutom är de naturviner, det vill säga viner som är tillverkade på ett helt naturligt sätt och som inte har några tillsatser. 

– Hur beskriver man naturviner… oj… funkigt, stökigt och unikt. Varje vin har sin egen personlighet, det är det som är så kul. Smakerna poppar i munnen. 

Ett av Oskars favoritviner. Foto: Lovisa Briggert
Ett av Eriks favoritviner. Foto: Lovisa Briggert

Oskar berättar att naturviner är förklaringen till namnet på restaurangen. Dels betyder La Lune månen, vilket är något man ofta tar hänsyn till under tillverkningen av naturviner. Oskars favoritvin heter även La Lune, men det är vin som nästan är omöjligt att få tag på. 

– Den här är också extremt god, säger Oskar och tar ner en annan flaska från hyllan…. 

– Den här med, lägger Erik till och tar fram en flaska från en av lådorna han nyss burit dit. 

– Ja, … passar utmärkt till lökpajen. 

Till lökpajen ska man dricka vitt, det är en sak som är säker om man frågar Oskar och Erik.

En fylld uteservering på Bar La Lune. Foto: privat

Kaffet är uppdrucket och vinlådorna upplockade. Klockan börjar närma sig öppning och det är mycket kvar att fixa. Oskar äter en sista jordgubbe och ställer sig bakom bardisken. Han plockar fram löken. Undrar vad han ska laga.

Text: Lovisa Briggert

Ärtdryck, nya mellanmjölken

Ärtdryck, den nya mellanmjölken

Samtidigt som debatten om växtbaserade alternativ fortsätter, ökar utbudet på marknaden. Kylarna i mataffären ser inte ut som de gjorde för tio år sedan, nu är allt fler hyllor fyllda med icke animaliska produkter. Mellanmjölken, som nästan är svenskarnas signum, har bland annat fått konkurrens. Nu finns alternativ gjorda på allt från kokos till ärta. 

Vi bestämde oss för att testa några av de populäraste växtbaserade mjölkalternativen för att ge er en recension på hur de smakar.  Kanske blir det då lite lättare att välja nästa gång du är i mataffären och vill köpa något annat än vanlig mellanmjölk. 

Alpro, Kokosdryck // Go Green Risdryck // Sproud, Ärtdryck // Alpro, Mandelmjölk // Oatly, Havredryck // Alpro, Sojamjölk
Alpro, kokosdryck

När man tänker kokosmjölk så dras kanske första tanken till någon asiatisk gryta, men kokosmjölk kan användas till många fler saker än det. Den kokosmjölk man köper i tetraförpackning är i de flesta fall till för att använda som vanlig mjölk. Den är lätt i konsistensen och tillför lite nötighet. Kokossmaken finns där tydligt, detta gör att den är perfekt som en smaktillsättare. 

Go Green, risdryck

Även ris har en naturlig sötma, dock inte så tydlig som den i ärtdrycken eller havredrycken, därför kan denna vara ett perfekt alternativ till frukosten. Du kan till exempel servera den med en skål flingor eller ha den som en skvätt i kaffet. 

Sproud, ärtdryck

Ärtdrycken påminner en del om havredrycken i sötman, men har inte samma hö-smak och är något lättare i konsistensen. Man skulle kunna jämföra den något med den svenska klassiska mellanmjölken, den är neutral i dess smak och precis så där lagom krämig.

Alpro, mandeldryck

Beroende på vilken mandeldryck du köper kan smaken variera en hel del. Köper du en mjölk gjord på rostad mandel får du fram sötman och en krämig nötighet, men om du istället väljer den orostade varianten kan smaken påminna en del om bittermandel. Konsistensen är lätt och inte så fet och kan med fördel drickas som den är. 

Oatly, havredryck

Är du den som gillar när ditt kaffe är sött och krämigt så är havremjölken ett alternativ att välja. Denna dryck är något fetare i konsistensen än de andra och kan för den som smakar mjölken vid första tillfället, smaka lite hö-aktigt. Den tydliga sötman gör att det är ett perfekt alternativ i en latte eller som bas till varm choklad gjord på kakao. 

Alpro, sojadryck

Är du ett fan av vaniljsmak, då är sojadrycken förmodligen något som du kommer gilla. Denna mjölk påminner något om en väldigt lätt vaniljsås och är ett bra alternativ att använda till sötare kombinationer. Drick den till pannkakor eller gör en smoothie med den i. 

Text: Lovisa Briggert

När tallriken fylls med tankar

När tallriken fylls med tankar

Ätstörningar, ett vanligt psykiskt problem bland ungdomar. Tilda Wikner blev själv sjuk som fjortonåring, så allvarligt att hon nästan vara nära på att dö.  
Jag levde i förnekelse med att det jag gjorde var onormalt och ett sjukt beteende, Tilda Wikner.

November, 2014 

På gatan kunde man se blåljusen blinka. Ambulansförarna for ut bilen och tittade upp på den röda putsade fasaden. De hade kommit rätt. Bara några trappor upp i huset befann sig Tilda Wikner medvetenslös. Likblek inne på toalettgolvet låg hon. Huvudet var aningen svullet, inte konstigt med tanke på hennes fall. Först ner i handfatet och sen på golvet. Dunk. 

Tilda Wikner hade svimmat. Det var inte första gången, men det visste ingen. Denna gång var det så pass allvarligt att hon inte kunde dölja det som hänt. Hon behövde hjälp. Akutvård. Hennes kropp var helt uttorkad, hennes blodvärden dåliga och pulsen nere på 33 slag i minuten. 

I tre veckor fick Tilda Wikner ligga inne på Södersjukhuset i Stockholm. Sjukvårdspersonalen lämnade henne aldrig, stod som hökar och såg till så att hon fortfarande andades. Ur Tilda Wikners armar sträckte sig slangar. De nådde upp till en maskin som gav henne dropp. Hennes kropp var så mager att huden nästan var genomskinlig. Anorexin hade inte bara tagit över Tilda Wikners hjärna, den ägde hennes muskler och ben. Efter tiden inne på Södersjukhuset blev Tilda Wikner direkt skickad till Stockholms center för ätstörningar.

Maj, 2021 

Klockan är precis slagen ett på eftermiddagen och Anne-Line Solberg, 49, är tillbaka från lunchen. Det var enda tillfället hon hade möjlighet för en intervju. Det kräver mycket tid att vara enhetschef för ätstörningsverksamheten Barn och unga vuxna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. På verksamheten finns det sextio anställda och tillsammans ansvarar de för öppenvård, slutenvård och dagvård. Sammanlagt på dessa avdelningar finns det idag ungefär 300 patienter, vilket motsvarar en ökning på ett tiotal personer sedan bara något år tillbaka. Anne-Line Solberg berättar att det främst är en ökning av yngre patienter. 

– Det är många som funderar på varför det är just den här gruppen som drabbas hårdare just nu. Det kan vara allt från hur tillvaron runt dem ser ut, hur tillvaron under en pågående pandemi faktiskt ser ut och sen är det ju det här med sociala medier som man pratar mycket om nu för tiden.

Anne-Line Solberg på plats på jobbet. Foto: Privat
Vanligt bland kvinnor
  • En procent av alla flickor och unga kvinnor i Sverige mellan 13–30 år har diagnosen anorexi.
  • Bulimi är något vanligare där två procent av flickor och kvinnor mellan 13–30 år har diagnosen bulimi.
  • Ätstörningen UNS är dubbelt så vanlig än anorexi och bulimi tillsammans. UNS innebär att du uppfyller några kriterier för anorexi eller bulimi men inte alla.

Tänk på att dessa siffror ovan bara räknar de som fått diagnos för sin ätstörning. Många söker inte vård och därför finns det ett stort mörkertal.

Källa: Lina Nestor. (2015, 21 september) Statistik över ätstörningar i Sverige. Atstörningar.se. 

Hämtad från https://atstorningar.se/statistik-over-atstorningar-i-sverige/

Anne-Line Solberg förklarar att forskningen visar att det inte finns en orsak som i sig sätter igång en ätstörning och sedan ”håller den vid liv”. Den egentliga faktorn är den multifaktoriella modellen, det vill säga flera orsaker som samverkar. Det i sin tur kan vara allt från ångest, stress, att befinna sig i en jobbig situation eller att man tidigare varit med om en traumatisk upplevelse. 

– Det kan vara så många olika saker. Men det som många kan beskriva är att det finns någon slags utlösande sak i form av en känsla att man inte riktigt har kontroll på tillvaron av olika anledningar. Att man känner att självkänslan inte riktigt håller och så kan det här kännas som ett bra sätt att få kontroll på, att reglera vad man äter.

Jag har haft ångest hela mitt liv.

Tilda Wikner

Det Anne-Line Solberg säger stämmer in på Tilda Wikner. Det var i samband med att det började förekomma mobbning på hennes skola och hennes hund blev tvungen att avlivas, som ätstörningstankarna först började krypa sig fram. 

– Jag har haft ångest hela mitt liv men under denna period blev det för mycket för mig att kunna hantera så jag kände att jag tappade kontroll över mitt liv.

Minnena från då
Köksbordet i Tilda Wikners hem. Bild: privat

Tilda Wikner har precis kommit hem från en lång dag på sitt jobb, administration. Det var välförtjänt att slänga av sig de stela jeansen och istället ta på sig ett set mjukiskläder. Med en kopp kaffe vid sidan av köksbordet sitter hon och lyses upp av fönstret framför henne. Det är hennes ”safe-space”, stolen där bredvid bordet med utsikten till gården.

Köksbordet i Tilda Wikners kök hemma. Foto: privat

Ibland sitter hon där och tänker tillbaka på tiden innan hon blev sjuk. Tiden då hon alltid var på att göra något spontant, alltid sa ja till att umgås med vänner. Tiden då hon spelade handboll på elitnivå och firade med en chipsskål i famnen i tv-soffan på kvällen. Då var hon tretton år och det största problemet var den kommande handbollsmatchen. 

Tilda Wikner njuter av att äta sockervadd. Bild: privat

– Jag älskar att tänka tillbaka. Det var en tid för mig när jag var som lyckligast, hade mest energi, jag hade underbara vänner runt omkring mig och gjorde det jag älskade, handbollen. 

Fjortonåriga Tilda Wikner var aldrig medveten om sitt insjuknande. Det var först hennes vänner och handbollstränare som uppmärksammade att något inte stod rätt till.

Tilda Wikner äter sockervadd. Foto: Privat

Tilda Wikner hade länge tackat nej till att träffa sina vänner för risken att hon skulle behöva äta mat och på träningarna var hennes energi så långt ner på botten så att tröttheten visade sig genom gråt som kom från ingenstans. Sjukdomen hade tagit all hennes ork och tankekraft. 

– Jag levde i förnekelse med att det jag gjorde var onormalt och ett sjukt beteende.

Ett sjukt beteende

En vanlig dag hemma hos Tilda Wikner kunde se ut som följande. Familjen hade precis gjort färdigt middagen. Bordet var dukat, en tallrik till alla. Tilda Wikner hoppades på att de skulle ha glömt att hon var hemma. Hon hade trots allt varit borta under hela eftermiddagen, ”träffat vänner” sa hon till sina föräldrar. I själva verket hade hon varit ute och sprungit flera mil. Egentligen var hon hungrig, det kurrade i magen bara av att känna doften av den nygräddade lasagnen. Men hon ville inte äta. Fick inte äta, det var ju inte enligt rutin.  ”Jag äter sen” sa hon när hennes föräldrar nämnde att det var dags för mat. Tallriken förblev tom och maten som var undanlagd till henne slängde hon i smyg. Ångesten av att inte fullfölja rutinerna var för stark. 

Jag äter sen.

Tilda Wikner
Tilda Wikner rum på ett av ätstörningshemmen.
Foto: privat
Tilda Wikner bärandes en tröja hon gjort där det står ”Fries before guys”. Foto: privat

Anne-Line Solberg har mött många patienter när de har varit som mest sjuka och behövt akut hjälp. Hon berättat att många av dem befinner sig i olika slags kris då ätstörningen har tagit över livet, levandet. 

– Det är ofta en upplevelse med mycket ångest, det kanske har varit väldigt svårt att ta sig hit. Vissa vill som sagt inte hit här alls. Så det där första mötet är det många som tycker är väldigt jobbigt.  

Behandling

En dag i taget, ett mål åt gången. Anne-Line förklarar det som ett avtal som bestäms mellan behandlare och patient. För att komma till toppen av trappan måste man gå alla stegen. En ätstörningsbehandling tar alltså tid. Det mesta styrs efter bestämda manualer och mycket fokus ligger på att samtala.  

Tilda Wikners anteckningar till varför hon vill bli frisk.

Tilda Wikner var tvungen till att få slutenvård, vilket betyder att hon bodde på ett hem för ätstörningar och konstant var under behandling. Hon ville inte vara där, men hon erkänner ändå att hon kunde känna en viss lättnad av att inte behöva ”bråka med sitt huvud” varje dag. Ätstörningscentrumet som höll henne inne mot hennes vilja, var ändå en plats av trygghet. 

– Jag kunde inte utföra mina tvångsbeteenden, jag kunde inte gå och lägga mig hungrig, jag kunde inte träna tills mina fötter blödde och framförallt så var det bästa att jag slapp bråka med familjen varje dag. 

Anteckningar Tilda Wikner gjorde när hon var tvångsinlagd. Rubriken lyder ”Jag ska göra en förändring/gå upp i vikt därför att”. Överst på listan stå sedan ”Kunna leva ett liv fullt av äventyr”. Foto: privat

Familjen

Fastän Tilda Wikner var tvångsinlagd på ätstörningskliniken så fanns det tillfällen då hon kunde få permission till att komma hem och hälsa på sin familj. Tyvärr resulterade förhoppningarna om att få komma hem ofta i besvikelse. Tilda Wikner berättar om ett av dessa tillfällen. 

I slutet av veckan skulle Tilda Wikner få träffa sin familj. Trots bråken som varit så gick det inte en dag utan att Tilda Wikner saknade dem där hemma. För att få tillåtelse att komma hem var hon dock tvungen att ha gått upp i vikt från förra veckan. Vågen, en fruktad del av de dagliga rutinerna. Ståendes där naken, både fysiskt och psykiskt, lämnade inte utrymme för minsta lögn. Siffrorna på vågen var ett faktum på både hennes vikt och hennes mående. Denna vecka då hon vägde sig så var det ett negativt besked. Tilda Wikner hade inte gått upp i vikt. Mötet med hennes familj skulle därmed behöva ställas in. 

– Jag blev alltid helt förstörd när jag fick höra de nyheterna, Tilda Wikner. 

Tips till anhörig
  • Våga prata om allting och fråga om du kan vara till hjälp. 
  • Undvik konfronterande frågor. Till exempel ”hur mycket har du ätit idag”.  
  • Jobba med att behålla ”friska” rutiner. Till exempel att man måste äta frukost, lunch, mellanmål och middag. 

Källa: Anne-Line Solberg 

Att bli frisk 

Forskning visar på att de flesta blir helt friska efter att ha varit sjuka i en ätstörning. Det säger Anne-Line Solberg och poängterar att det är en myt att man inte skulle bli det. Hon själv definierar begreppet frisk som tillståndet då maten och träningen inte längre tar upp tid av ens vardag på ett negativt sätt. 

– Vi har frågat många tidigare patienter om det, det är en ganska så intressant fråga. Då är det många som svarar att ”jo frisk det tänker jag att jag var när jag plötsligt upptäckte att nu har jag inte tänkt på det här med mat och vikt på flera dar. Nu tänker jag på annat istället. Nu tänker jag på killar och mitt jobb”. 

Anne-Line Solberg skrattar till som avslut på meningen. 

”Jag visste att det friska livet var värt att våga leva”

Tilda Wikner

Vändpunkten för Tilda Wikner kom när hon längre inte orkade med sig själv, sina lögner och sina manipulationer. När Tilda var som mest sjuk vågade hon inte ens se sin egen spegelbild, men denna dag mötte hon sina ögon och sa ”jag ska bli frisk”. 

– Jag kände lycka, rädsla och lättnad. Det var läskigt att en gång för alla inte längre kunna koppla mig själv till det som varit min trygghet i så många år, men jag visste att det friska livet var värt att våga leva.

Att kunna skratta, känna sig fri och framförallt att jag får bo hemma. 

Tilda Wikner

Det tog fyra år från det att Tilda Wikner först blev inlagd på sjukhus till att hon sedan blev friskförklarad. Under denna period hann hon bo på flera olika behandlingshem, alltid med en längtan efter att få komma hem på riktigt. Till det putsade röda huset i Stockholm. Nu sitter hon där och planerar vad hon ska handla till lasagnen hon ska laga till familjen ikväll. 

– Sen ska vi kolla serier resten av kvällen. Det är det bästa med att vara frisk, att kunna göra precis vad jag vill, när jag vill. Att kunna skratta, känna sig fri och framförallt att jag får bo hemma. 

Söka hjälp

– Man söka hjälp på BUP, ungdomsmottagningen eller vuxenpsykiatrin. Man kan även få hjälp av en vårdcentral. Oftast finns det många kunniga psykologer på plats som kan hjälpa en, säger Anne-Line Solberg 

Text: Lovisa Briggert